Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ost är, och har alltid varit, ett värdefullt och eftertraktat livsmedel. Genom tiderna har således även staten/överheten varit intresserade av att få sin del av kakans när det kommer till ost, detta superkoncentrat av den livgivande mjölken. Att man har betalat skatt i ost har gett upphov till flera trevliga ostar som vi kan njuta av ännu idag när vi företagare skickar in skattedeklarationer till skatteverket den 12:e varje månad istället för ost.

Att vi i Sverige har betalat tionde i skatt till kyrkan är väl bekant för de flesta och det här med tionde gällde även gårdens ostar. När jag läser om osttillverkning i äldre tider verkar det som att i synnerhet smålänningarna med glädje har lämnat ifrån sig sina dyrgripar till prästen. Smålänningarna ordnade särskilda ”prästaysten” på sommaren då mjölken ansågs vara särskilt fet och god. Man tillverkade dessutom prästens ost i en rund form istället för den vanliga fyrkantiga och gjorde gärna trevliga textavtryck på osten så att man skulle ligga riktigt bra till i prästgården. Även om tiondesystemet avskaffades i Sverige 1862 så levde traditionen att skänka en hemystad ost till prästen kvar, särskilt i Småland.

I andra delar av världen, där man också har krävts på skatt i ost eller mjölk har man dock inte varit fullt så förtjust som de glada smålänningarna.  I Savoie, Frankrike har vi  kittosten Reblochon (används bl a till Tartiflette).  Ostens namn kommer från ordet ”reblocher”, dvs ”att nypa kossan i juvret igen”. När skattmasen och markägarna var på besök ville man inte visa hur mycket mjölk djuren gav för att undvika onödigt hög skatt. När skattmasen hade gett sig iväg var det fritt fram att mjölka klart och på den ”tjuvmjölkade” mjölken gjorde man sedan Reblochon. Ursprungsmärkt, opastöriserad och med härliga toner av hasselnöt är det en riktig favorit för oss som är svaga för kittost.

Ytterligare ett exempel på historiskt kreativa försök att undkomma skatt hittar vi Italien där vi har Pecorino di Fossa. (Btw , om heter osten pecorino vet man med säkerhet två saker. 1: alltid på fårmjök. 2: alltid från Italien.)  Pecorino di Fossa lagras, inlindad i linneväv i gropar i marken, helt utan syretillförsel. Även detta annorlunda sätt att lagra ost kommer ifrån att man även i Italien har betalat skatt i ost och därmed inte velat visa upp alltför välfyllda ostlager. När skattmasen hade inspekterat gårdens knapra ostresurser och åkt därifrån var det fritt fram att gå ut skörda sina ”primörer” och njuta av de väl gömda ostarna. Lagringsssättet lever kvar och Pecorino di Fossa kostar ofta runt femhundra kronor kilot (inklusive moms då).

Skattefusk eller inte. Jag är glad för att människors uppfinningsförmåga har gett upphov till de läckra godsaker vi kan njuta av idag. Kan man annat än älska ost, detta ljuvliga livsmedel som har så ofta har en historia att berätta.

ÖREBRO OST-32

Jag och Kristina har haft som tradition att dra iväg någonstans på studieresa i början av året för att landa lite efter julförsäljningen samt lyfta blicken och ta till oss av hur andra jobbar. Bra idéer knycker vi utan att blinka och varje resa kommer man hem med något nytt som man kan tillföra den egna verksamheten. Igår var vi ett helt gäng av oss verksamma i Örebro Saluhall som drog iväg till Stockholm för studiebesök och inspiration.

Första stoppet blev flerfaldigt prisbelönade Urban Deli vid Nytorget på söder. Urban Deli är en härlig blandning av mataffär, restaurang och saluhall med manuell hantering av både ost och chark. De har dessutom ett eget bageri alldeles i närheten med ett både hyllat (och hånat) surdegshotell. Det är svårt att tro att lokalen har varit ett postkontor innan Urban Deli slog upp portarna 2009. Den trevlige killen i ostdisken bjud på en holländsk ost, Reypenaer, som jag vet att några kunder har frågat efter men som jag inte smakat tidigare. Den kändes verkligen som urtypen av holländsk lagrad ost med sin mörka gul-orangea färg och tydliga toner av smörkola blandat med saltkristaller. Inte så dumt alls.

urban deli

Nästa stopp blev restauranggallerian/foodcourten K25 på Kungsgatan med 11 restauranger och 250 sittplatser under samma tak. Lammfärsbullarna från Grekturken rekommenderas för den som vill frossa i vitlök. Yoi (med liknande mat som SEN Streetkitchen här i Örebro Saluhall har) samt franskinspirerade Snack-Bar blev favoriterna hos oss örebroare. Mycket gott att välja på och perfekt om man är några stycken med olika smak som vill äta ihop. Dock inte den mest rofyllda miljön för en långlunch direkt…

Mätta i magen knatade vi till anrika Östermalmshallen. Där finns flera osthandlare med olika sortiment och lite olika strategier för skyltning. Vid en ostdisk satsade man på informativa skyltar med både pris,land, typ av ost samt rekommenderade tillbehör fick plats. Vid en annan ostdisk hade man inga skyltar allt. Inte ens med namn på osten. Deras kunder vet vad dom vill ha och priset är inte relevant är min försiktiga tolkning av detta udda fenomen. Vi tittade ett tag på Östermalmshallen semlor, men då dessa gick på 50 kronor stycket valde vi att avstå.

Nästa trevliga stopp blev ostbutiken Androuet på Nybrogatan, Östermalm som får sägas vara i en klass för sig när det kommer till svenska ostbutiker. Sist jag besökte Androuet på Östermalm (de har en filial på söder också) var när de låg på en annan adress. På den gamla adressen upplevde jag att osten nästan låg som otillgängliga diamanter i sina vägghängda kylmontrar. I denna lokalen känns ostarna mer lättillgängliga och stämningne något mera folklig. Hos Androuet hittar du enbart de allra finaste, gårdsproducerade franska ostarna och särskilt sektionen med getostar imponerar. Det är en fröjd för en ostälskare att se!

jaghosandrouetandrouet getandrouet

Sista stoppet på vår resa blev Hötorgshallen som byggdes om med mycket lyckat resultat 2013. Jon Andri Zogg på Saluplats Ost stod till tjänst och delade med sig om hur dom tänker kring olika leverantörer och sortiment. Tips på rolig skyltning fick vi på köpet. Vill ni se mer från Saluplats Ost så ät tipset att göra som oss och följa doktorkaese på instagram.

saluplats ost saluplatsost saluplatsostlindyhop

Nu återstår bara att smälta intrycken och bestämma vilka bra idéer vi kommer att sno den här gången då.

Marmelad till ostmackan eller till ost och scones på afternoon-tea är väl en självklarhet för de flesta men vad ska man tycka om marmelad till ostbrickan? Det är inte helt ovanligt att det rynkas på näsan bland ostkännare om man plockar fram en massa sött till dessertostarna, osten ska kunna tala för sig själv. Min syn på saken är något delad. För mig passar väldigt många ostar fantastiskt bra tillsammans med söta tillbehör. Fikonmarmelad till blåmögelost, nyponmarmelad till getost och körsbärsmarmelad till fårost för att bara nämna några exempel. Det finns dock ett stort MEN…

Att kombinera ost och marmelad = lätt som en plätt. Att kombinera ost, marmelad OCH vin = inte fullt lika lätt. Jag tycker att, framför allt, röda viner har en tendens att bli sådär kvalmigt, syltiga om man har marmelad till. Den stora fördelen är väl att det blir lättare att vidga sina vyer och referensramar när de gäller ost om man har marmelad till. Många ostar som upplevs som starka eller vassa om man inte är van, rundas av och blir lättare att till sig om man har något sött till.

Uppe i Bredsjö, där den fantastiska osten Bredsjö Blå tillverkas, brukar man rekommendera att man har körsbärsvin till deras ost. Generellt kan man säga att körsbär till fårost  är en riktigt match made in heaven. Som så ofta när det kommer till ost finns såklart en förklaring till hur man kom på att den här kombon passar som hand i handske. I södra Frankrike har man en lång tradition av att tillverka fårostar. Utöver detta har man alltid haft gott om körsbär.  Som bekant har kylmöjligheterna inte alltid varit som idag vilket medförde att ostarna började vissna efter att ha legat och svettats lite för länge. Ost har i alla tider varit ett värdefullt livsmedel, och istället för att slänga ostar som börjat bli lite väl ampra i smaken, hällde man på en näve med svarta körsbär för att dölja den värsta fotsvettsdoften.  Så småningom blev man varse att det här med körsbär och fårost var riktigt smarrigt även när det inte fanns några oangenäma dofter att dölja. Och på den vägen är det…

Så nästa gång du väljer ost, prova en ost som är lite starkare än den du brukar välja och så utmanar du oss att välja en bra marmelad till. Väl mött!

ÖREBRO OST-58

2002 var jag nyexaminerad beteendevetare från Örebro Universitet och hade, efter vad som kändes som en evighet, fått mitt första ”riktiga” jobb som utredare på Försäkringskassan i Linköping. Där och då hade jag inte en aning om att flytten till  Linköping skulle ha så stor inverkan på min framtida karriärplan. Här och nu är jag övertygad att om att det är tack vare att jag hamnade i en stad med så fina ostbutiker med så lärorika ostprovningar som jag själv fann inspiration till det här med ostbutik när jag väl kom tillbaka i Örebro. För en tid sedan var jag bjuden på disputationsfest i Linköping och tog då självklart tillfället i akt att hälsa på hos Norins Ost. Det var ju trots allt i Linköping som min karriär som osthandlare började.

Norins Ost startade 1931 och drivs idag av tredje generationens osthandlare. Norins Ost har tre egna butiker, två Linköping och en i Norrköping. Norins Ost  jobbar även som grossist och har ett stort ostlager i Jägarvallen, Linköping. Precis som oss, jobbar Norins Ost med ostprovningar och det var under en ostprovningskväll 2002 som mitt intresse för ost väcktes. Det var Lena Norin som kom till Försäkringskassan och pratade ost för mig och min kollegor. Innan den här ostprovningskvällen var ost för mig framförallt smörgåspålägg. Skulle det ätas dessertost var det framför allt Brie som gällde (utan kanter) och allt med blågröna inslag tyckte jag var läskigt. (Det är väl för väl att man kan ändra uppfattning, eller hur?) Efter den här ostprovningskvällen ville jag veta mer om detta spännande livsmedel som, förutom att de är gott, har så mycket kultur och historia inbakat i sin kontext. Och på den vägen är det…

Under förra året dubblerade Norins Ost butiksytan på sin butik på Nygatan, så även om kyldiskarna och stilen var den samma var det knappt att jag kände igen mig i deras ”nya” fina butik. Tidigare kunde ostbutiken upplevas som väl trång, men nu har man som kund och besökare gott som svängrum. Torrvarorna som kex, marmelad  och andra tillbehör exponeras bättre och lockar till köp när man fritt kan strosa runt i butiken. Är man på studiebesök är det alltid kul att se hur andra väljer att exponera sina produkter. Själv gillar jag skarpt Gruyere-hjulen på väggen!

Eftersom Norins Ost inte bara har butiker utan även är grossist med inriktning mot ostbutiker har vi haft ett nära samarbete ändå sedan vi startade Örebro Ost för snart tio år sedan. När jag träffade Mats Norin i Linköping, tog en kaffe och pratade om vad som hänt i våra respektive ostbutiker på senaste tiden kan jag inte låta bli att fundera: Vad hade hänt om jag istället för handläggarjobbet på Försäkringskassan i Linköping tackat ja till jobbet som arbetsförmedlare i Grums?

norinsost2norinsost3norinsost4norinsost1

Jag tycker fortfarande att det låter konstigt att säga 2015. Det låter så mycket som framtiden för mig, Även fast vi så smått har börjat nosa på det nya året så dröjer jag mig kvar vid gamla 2014 en liten, liten stund i ett  försök att sammanfatta året 2014 ur Örebro Osts perspektiv.

I januari 2014 var julruschen över och allt tjohej kring den nyöppnade saluhallen hade definitivt lagt sig.  Nu var det dags för alla handlare/restauranger att stå på egna utan ”nyhetens behag” som bärande dragkraft. Detta visade sig vara svårt för många av handlarna i Saluhallen och en efter en av de lite mindre, smalare koncepten tvingades lägga ner. I en del fall var det oerhört synd.  I en del fall kändes det som lika bra. I samma veva drog den lokala tidningen igång en artikelserie om problemen med saluhallen och kommentarsfälten fylldes med åsikter som saluhallen, mestadels negativa. Örebro Ost har visserligen figurerat i tidningen förut men då i helt andra sammanhang och att läsa hur folk fullkomligen spydde galla över det som är vår vardag tyckte jag var tufft. Att hålla geisten uppe, tro på de man gör och att inte ta saker som skrivs om vår verksamhet personligt blev faktiskt hela vårens utmaning. För mig var det också en aha-upplevelse när jag märkte hur media kan skriva på olika sätt för att signalera olika budskap. Vid ett tillfälle skrev den lokala tidningen hur saluhallen under lunch ”inte alls är tom”. Man skulle ju kanske också kunna skriva ”under lunchen är det fullt”…

Efter ett par års frånvaro var det riktigt roligt att åter få vara del av den populära mässan Chateau Grand Cru. Mässan, som tidigare höll till på slottet, huserar numera på Conventum (till gästernas förtret och till utställarnas glädje?) Även om slottets lokaler är mysiga så upplevde jag för första gången att vi som utställare verkligen kunde prata med gästerna. Min bild av mässa är att jag egentligen inte trivs med att stå där och det förändrades i och med förra årets Chateau Grand Cru.  Slottet i all ära, men trängsel och sorl är inte mitt bästa. Nu, på luftiga Conventum, blev mässupplevelsen för mig som utställare en helt annan. Det blir troligen en favorit i repris i år.

Under våren arrangerade vi även en ny typ av ostprovning. Ost och öl! Även om jag är en hejare på ost är jag inte vidare duktig på öl. Det är däremot Alexander som jobbar hos oss och då ska man såklart utnyttja den kompetens som finns inom företaget. Tillsammans tog vi en kväll och provade,smakade, analyserade och njöt av olika ostar och öl i kombination. Resultatet blev två ostprovningstillfällen i mars.  Jobbet har verkligen sina trevliga sidor ibland 🙂

Efter den varmaste sommaren i mannaminne stod det, efter semestrarna, klart att ytterligare en handlare, Sapori d´Italia skulle lägga ned. I samma veva nysatsade Gomakeriet (stans BÄSTA praliner btw) och flyttade sin butik och startade café i saluhallen. Istället för att hänga läpp över att det började glesa ut förskräckligt i saluhallen försökte vi tänka till och fundera på vad Örebro Ost kunde göra för att lyfta både oss själva och saluhallen. Vi kom ganska snart fram till att man måste kunna köpa lite lufttorkad skinka och salami någonstans i saluhallen och om inte Sapori d´Italia skulle tillhandahålla det så fick väl vi göra det. Bra grossister på området hade vi redan så enligt vår vanliga devis ”hur svårt kan det va” köpte vi en skärmaskin och drog igång med charkavdelning.   Ska jag vara ärligt är jag väl fortfarande inte riktigt bästa kompis med skärmaskinen men vi både äter och säljer underbara tapas-tillbehör. Det är nästan så att det var värt att dra igång hela chark-apparaten bara för att få njuta av de underbara italienska, balsamvinäger-inkokta schalottenlökarna vi har. För mig som älskar tryffel räcker det nästan med att lukta på den ljuvliga tryffelsalamin för att tycka att det var rätt beslut att börja med chark. (Och de allra fulaste spillbitarna på salamin gör jag pyttipanna på: Fyraåringens älsklingsrätt!)

Som alltid präglas hösten för vår del av julplanering, julplanering och åter julplanering.  Mitt i julplaneringen kom jag på att vi inte hade haft någon välgörenhets-event under 2014. (2013 körde vi två ostprovningar. En till förmån för cancerfonden och en till förmån för movember-stiftelsen).  I år ville vi vara med och stötta Musikhjälpen och kampen för att stoppa spridningen av HIV. Vi ville också utnyttja det faktum att vi ligger i en saluhall tillsammans med andra handlare. Vi skapade därför eventet ”Smaka på Saluhallen” där gästerna köpte en biljett för 200:- hos Örebro Ost och där vi skänkte allt utom momsen till Musikhjälpen. Den 9 december guidade jag alla gäster runt i Saluhallen. Jag berättade om affärsidén hos de olika handlarna/restaurangerna som i sin tur bjöd gästerna på olika smårätter och smakprov. Som lite bonus hade jag bjudit in Kalle Selander som höll ett litet kåseri, till gästernas förtjusning. Kvällen inbringade totalt 6512:- till Musikhjälpen vilket kändes helt fantastiskt. Jag hade varit rätt nervös inför det här eventet, som man kanske alltid är när man ska hålla i ett nytt evenemang för första gången. Därför var det extra roligt att få så mycket positiv feedback tillbaka från alla gäster som var med under kvällen. Konceptet ”Smaka på Saluhallen” ska jag definitivt spinna vidare på.

När första advent närmade sig slog killarna bakom populära Fisk i Hallen upp portarna till Korv i Hallen.  Ungefär samtidigt fick vi veta att det var en ny handlare på gång in i saluhallen, SEN Streetkitchen (som faktiskt öppnar nu på måndag 26/1-15). Detta bidrog till att den positiva känslan hos oss och i saluhallen i stort ökade och faktiskt består. Vinden i Saluhallen verkar har vänt…

För att komma in i julstämning stod vi på julmarknad på Stallbacken på första advent. Stilton, Cheddar och alla andra jul-ostar hade vi såklart med oss. Stallbackens julmarknad är så otroligt mysig och välordnad. Tomtar som bjuder på pepparkaka, julmusik och snö på marken bidrar till känslan. (Bra jobbat Ståhls fastigheter) Det är jobb men känns nästan inte som jobb för att det är så mysigt. Den julmarknaden känns som en superbra uppladdning innan man går in i den totala jobb-dimman som december alltid innebär för en osthandlare. (I min familj bakar vi pepparkakor, lussebullar och bygger pepparkakshus i november. I december har det tåget liksom gått)  Det är riktigt, riktigt roligt med julhandel och det höga tempot som då råder, men det är då för väl att det bara är jul en gång om året.

2015 har börjat så smått och till skillnad från förra årets osthandlarkrönika handlar detta års krönika mycket mer om vad som händer i saluhallen i stort och inte bara om vad som händer hos oss. Det är ganska talande för hur läget är för tillfället. Det som händer i Saluhallen, både bra och dåliga saker, påverkar oss och hela Örebro Osts varumärke. Både på gott och på ont. Året har börjat bra, min  kollega Kristina är tillbaka från sin mammaledighet och vi kan hjälpas åt och dela på ansvaret för de lite tuffare delarna av osthandlar- och företagarlivet. Det ger mig mer tid att ägna mig åt de jag tycker är roligt, nämligen ost, kundmöten och affärsutveckling. Och senare i år går Örebro Ost en riktig milstolpe till mötes: i november firar Örebro Ost 10 år! Hepp!

årskrönikaallahjärtans årskrönikajulmarknad årskrönikaostochölårskrönikachateuagrandcru

Polsk ostbricka

Det är oerhört sällan jag väljer ostbricka på restaurang (jag vill ju liksom välja mina ostar själv), men är man på utrikessemester måste man ta chansen. På  plats i Warszawa, på en mysig restaurang med läcker utsikt beställdes den här fina osttallriken.

polsk ostbricka

 

 

Flera rökta ostar, ett par varianter av kryddostar, en chevre och en ädelost tillsammans med fikonmarmelad och tranbärsmarmelad. Gott och snyggt. Inte helt otippad var de uppenbart polska kryddostarna och de rökta ostarna strået vassare än den bleka ädelosten och tama chevren.  Den polska ostbrickan fick mig att tänka på att det kan vara värdefullt att verkligen fokusera på det man gillar och är duktig på. Man kanske inte behöver ägna så mycket tid kraft åt allt det andra runt omkring. Det är en fundering som får stanna kvar i mitt medvetande när vi nu ska ladda om inför hösten!

Holland ftw

Holland har precis givit Spanien rejält på nöten i fotbolls-vm. Sparka boll kan man i Holland, inga tvivel om den saken, men dom är ena riktiga hejare på att göra ost också. Hos Örebro Ost har vi alltid tre eller fyra holländska ostar i disken, och det är hårdostar alltihop. För största möjliga variation brukar vi alternera mellan lite olika holländare: Old Amsterdam, Vlaaskaas, Beemster, Maasdammer, Primadonna… Holländsk ost är så mycket mer är rödvaxad juledamer och smaklös Gouda. En klar fördel med de holländska, långlagrade och mycket vinvänliga hårdostarna är att de, för det mesta,  ligger i en betydligt angenämare prisklass än de franska och italienska hårda dessertostarna.  För den som är nyfiken på holländsk ostkultur rekommenderas ett besök (förutom hos oss på Örebro Ost) hos ostbutiken Gamla Amsterdam på söder i Stockholm.

 

image

Idag kom det in en kund som hade hade köpt vit sparris och skulle göra en hollandaise-sås. Till detta ville hen ha en ost och hade då fått rekommendationen av oss att köpa en bit tryffelpecorino att flaga över anrättningen. Ostmedmera-bloggen har legat lite på is ett tag, men den här kundens otroliga respons och entusiasm över en klockren smakkombination som vi på Örebro Ost hjälp till med gjorde att bloggar-inspirationen kom tillbaka. Jag vet dessutom vad jag tänker fixa för gott till helgen…

 

sparris tryffelpecorino moliterna

Sverige har även tagit guld i Birmingham, England. I november förra året anordnades World Cheese Awards en tävling där nästan 3000 ostar deltar. Ostarna bedöms av en jury som består av ostexperter från hela världen. (En av jurymedlemmarna är Peter Mårtensson från Möllans Ost i Malmö). Ädelosten Magna från gårdsmejeriet Oviken i Jämtland  tog guldmedalj som enda svenska ost. Det är inte första gången Magna får pris, osten är flerfaldigt prisbelönad i sm i mathantverk. Oviken har valt att enbart jobba med opastöriserad mjölk för att få så bred och komplex smakbild som möjligt. Enligt gårdsmejeriet går det dessutom åt minde vatten och energi att jobba med  opastöriserad mjölk.

Hur är osten då? Magna är en något fastare blåmögelost vilket passar mig som älskar Stilton bra. Den är utseendemässigt riktigt läcker med en brungrå yta med jämt fördelad grön/blå marmorering på insidan. Den doftar friskt av mögel och smakar mycket och salt när den får smälta på tungan. Även om osten är smakrik så har den inte de riktigt vassa och skarpa toner som kan finnas i en del ädelostar. En riktig guld-ost helt enkelt, välkommen in på ett smakprov!

 

image

Saluhallen Slakteriet

I januari varje år brukar jag och Kristina åka på studiebesök  för att få lite input och energi efter julhandeln. I år blev det Saluhallen Slakteriet som slog upp portarna i utkanten av Västerås 1 december förra året. Eftersom Örebro Ost ligger i en relativt nyöppnad saluhall var det extra intressant att besöka ännu en nyöppnad saluhall.

Saluhallen Slakteriet är  olik Örebro Saluhall att jämförelser knappt låter sig göras. Slakteriet ligger en bit utanför centrum och mitt emot Västerås-institutionen Carlströms chark (typ som vårt Robertsons) så jämför man läget är det väl ungefär som att vi skulle ligga vid Skojlandet. Saluhallen heter Slakterier för att det faktiskt är ett gammalt slakteri och det har man verkligen utnyttjat. Fint gammalt vitt kakel på väggarna, slitet, men ack så charmigt, golv och roliga affischer med styckningskartor på toaletterna. Kringelikrokar så man får leta sig fram till butikerna är på både gott och ont. Det känns mysigt att leta sig fram men måhända finns en risk att man missar någon butik?

Fokus ligger på gårdsproducerade produkter från närområdet och i flera butiker är det producenterna själva som står och säljer. Exempelvis finns en butik med enbart gårdsmejeriet Ostbiten i Granhammar en butik. (För övrigt den finaste ostdisken i saluhallen och det säger jag inte bara som lokalpatriot med västernärkingskt ursprung.)  Ägg, handbakat bröd, gårdsproducerade ostar, marmelader, fågel, fisk och kött finns representerat. Däremot slås vi av att det finns flera handlare med liknande utbud och vi funderar över hur konkurrenssituationen ser ut. Även om det är flera handlare som säljer ost kan du kan t ex inte få tag i en Västerbottensost eller vällagrad Grevé i Saluhallen Slakteriet. Däremot finns det flera som erbjuder ostkaka, bl a en spännande get-ostkaka.

Saluhallen Slakteriet har flera starka sidor varav personalen är en. Flera av butiken har riktiga ”saluhallshandlare” som ansiktet utåt. Pålästa om produkterna, serviceinriktade, glada och pratglada gör ett besök i saluhallen till något extra. Restaurang Säsong är en annan styrka. Den ligger mitt i saluhallen och serverar vällagad mat på lokala råvaror efter säsong (såklart). Under vårt besök serveras en hjortgryta med rotsaksmos. Bordsvatten, flera sorters gott bröd, smör och kaffe på maten ingår för våra 125:-. Själva grytan är rejält tilltagen med den rätta ”vilda” smaken men vi undrar i vårt stilla sinne varför man snålat så med moset? Stort plus för det handbakade brödet och det goda kaffet. (Hade man bara fått en liten, liten kaka till kaffet så hade betyget varit på topp).

Vid varje studiebesök brukar man få med sig minst en aha-upplevelse. Vid detta studiebesök blev det att man faktiskt kan skriva direkt på kyldisk-glaset och bara putsa bort texten.  (Otroliga 8 år som osthandlare utan denna insikt!) Det känns också inspirerande att man i Saluhallen Slakteriet jobbar mycket med event av olika slag. Kokboksförfattar-besök, korvstopparkurser och jultallrik med Carl-Jan för att nämna några exempel. Här har vi en klar utvecklingspotential i Örebro!

 

slakterietentreslakterietkarintorpslakterietvattenfallvakteläggslakterietgrönsakerslakteriefairtradebutik